Sverige ska gå före, men följer andra efter?

Ofta har företrädare för olika intressen sagt att Sverige ska eller rent av måste gå före. I allt från mänskliga rättigheter, jämställdhet, miljö, klimat och bistånd. Ja det finns en lång rad områden och frågor som motiverats med att Sverige ska visa vägen och vara ett gott exempel. Dilemmat är dock att vi är ett litet land som är en extrem i andras ögon. Landet Lagom finns inte om man tittar på globala undersökningar.

Sverige har närmast religiöst kastat sig in i olika experiment, med just motivet att gå före. Under Perssons tid som statsminister lanserades att Sverige skulle bli världens första oljeoberoende land till 2020.

Ingen dålig vision och framsynt måste man säga med tanke på klimatfrågan. Dilemmat var bara att planen för att klara målet inte höll ihop, vilket krisen i landets elförsörjning idag visar. Istället för att öka elproduktionen med ett hållbart sammanhållet elsystem så avvecklades sex kärnkraftsreaktorer och skattebetalarna fick se miljarder försvinna i katastrofala projekt inom etanol. Så istället för att verkligen bli ett föredöme förlorade Sverige minst tio år i omställningen från fossilt till elektricitet.

Biståndet är ett annat område där Sverige sagt att vi ska visa vägen. Tillsammans med Norge har vi legat i världstoppen långt över alla andra i västvärlden när det gäller biståndet. Ändå har inget annat land tagit intryck och följt efter. Dessutom har siffran 1% av BNP i sig blivit ett mål medan effekterna av biståndet inte varit viktiga. Biståndet och SIDA har blivit hårt kritiserat av Riksrevisionen för att mycket pengar försvinner i korruption och i projekt som inte visats sig ha någon positiv effekt. Givet de problem vi har idag här i Sverige med eskalerande brottslighet inom i stort sett alla samhällssektorer, våld, stölder, skattebrott, bedrägerier med mera är det också en konstig prioritering att skicka mer pengar i bistånd, över 50 miljarder, än vad som går till polisen, cirka 37 miljarder.

Ett annat område där Sverige haft ambition att gå före är invandring och flyktingmottagande. I Sverige är numera en femtedel av befolkning utrikesfödd. I vissa kommuner och bostadsområden är det långt högre andel än så. Vad planen var exakt med att på cirka 20 år helt förändra Sveriges befolkningssammansättning tror jag ingen riktigt vet. Men demografin är för alltid förändrad och om det lyssnade jag till ett mycket intressant samtal med experter inom området. I podden frågas bland annat om det finns några andra länder som har så stor andel utrikesfödda. Australien nämns då som har högre andel utrikesfödda. De har däremot en helt annan invandring. Invandringen till Australien är extremt hårt reglerad för arbete och att krav ställs på att man ska klara sin egen försörjning. Så även på det området blir svaret att Sverige inte blivit ett föredöme för andra.

Med det sagt så gäller det att vi som är medborgare är vaksamma när politiker, företag eller andra intressen säger att vi måste göra det ena eller det andra för att visa vägen och gå före. Det kan finnas andra rationella sakliga skäl att göra det ena eller det andra, men vi bör vara mycket skeptiska till argument om att det skulle få andra länder att följa vårt exempel.

Staten under attack

Det är ingen tvekan om att den samhällsmodell som byggts upp över några hundra år med stor tillit till staten och det offentliga är under attack. Bo Rothstein, professor, talade om detta i en mycket intressant intervju om hur han är oroad att fundamentet för tillit i samhället hotas och undermineras. På kort tid har vi fått in stora grupper nya svenskar som inte har samma syn på staten, tillit till det offentliga och viljan att betala skatt.

Det finns många exempel på att olika myndigheter som inte hänger med i den snabba förändringen av Sverige. Migrationsverket är en av dessa som nu larmar om allvarliga brister i verksamheten, tystnadskultur och oförmåga att möta en ny vardag.

Likaså är rättsväsendet under attack. Nämndemän hotas och blir uppsökta av kriminella så de ska förstå hur de ska agera i domstolen. Domare larmar om att de släpar efter lönemässigt och inte kan konkurrera om de bästa och mest erfarna juristerna. Kriminalvården har också stora problem och står inför en enorm expansion. Redan idag larmas om hur anställda hjälper kriminella med kontakter på utsidan, har relationer med dem och smugglar in mobiltelefoner till internerna.

Välfärds- och skattesystem är också utsatta för mycket systematisk och grov brottslighet. Dagens Industris kriminalreporter Lasse Wierup har skrivit ett reportage som jag lärde mig en hel del av att läsa. Det handlar om hur personer från forna Sovjetunionen (Ryssland och andra stater) som kommit till Sverige och bedriver en välorganiserad brottslighet som dränerar den gemensamma statskassan. I det fall som artikeln beskriver handlar det om hela 180 miljoner i ekonomisk brottslighet. Wierup har även intervjuat en rysk författare Liza Alexandrova-Zorina. Hon har skrivit en bok om det postsovjetiska parallellsamhälle som vuxit fram i Sverige. Hon beskriver vilken vidrig arbetsmarknad som bedrivs bortom kollektivavtal och skattesystem. Hon beskriver även hur dessa kriminella med bakgrund i dessa länder ser kriminalitet och företagande som kommunicerande kärl och inte alls ser några problem att lura det offentliga på skatteintäkter.

I helgen intervjuades justitieminister Strömmer om hur han ser på läget och vad regering och riksdag ska göra för att mota brottsligheten. Det är en innehållsrik intervju som är värd att lyssna till. En summa som nämns som jag inte hört förut är att man räknar med att notan för alla de fängelser som ska byggas kommer att bli 7 miljarder per år i ökade driftskostnader. Strömmer säger också att det kommer bli nödvändigt att internerna delar rum i ökad utsträckning för att klara ökad volym dömda kriminella.

Ukraina – när man inte trodde det kunde bli värre

Vi har under tiden sedan det fullskaliga kriget startade sett hur Ryssland inte skyr några medel eller har några moraliska spärrar för vad man anser sig ha rätt att göra mot Ukraina och dess folk. Krigsbrotten staplas på varandra och notan för återuppbyggnaden av Ukraina stiger för varje dag. Men nu togs det hela en nivå till när dammen Nova Kakhovka med största sannolikhet sprängts. Även om det inte är helt klarlagt hur det gått till så är det ingen tvekan om att Ryssland bär skulden till det hela. En så stor damm som samlar vatten i en mängd som kan jämföras med Mälaren är stor och stabil. Den går inte sönder av en felriktad granat från Ukraina. Ryssland tog bort ca 25 mil av möjligt frontavsnitt för Ukrainas motoffensiv med denna massiva förstörelse.

Skadorna är enorma på djurliv, jordbruk, natur, människor och samhälle. Bara att bygga upp dammen beräknas ta minst fem år och kosta en miljard euro. Det är hjärtskärande att se människor och djur som nu fått hela sin tillvaro bokstavligen dränkt och förstörd.

För Europa kommer återuppbyggnaden av Ukraina att bli vår tids stora uppgift. Inte minst kommer det kräva samordning mellan offentligt och privat kapital för att hjälpa Ukraina få ett fungerande hållbart samhällsbygge på plats. Även USA lovar stöda Ukraina nu och framåt, vilket inte minst utrikesminister Blinken var tydlig med i sitt tal i Helsingfors.

Sveriges stöd till Ukraina inom ramen för det övriga Europa och världen bidrar med blir viktigt. Miltton arrangerar ett seminarium om temat Ukrainas återuppbyggnad, jag ska återkomma till med vad som sades. Regeringen jobbar fortsatt med stödet till Ukraina. Ministern för civilt försvar Bohlin skrev en intressant reseberättelse från en resa han och försvarsministern gjort. Det finns viktiga medskick, inte minst till kommunerna, om hur vi måste förbereda oss bättre för kris och krig. Även för näringslivet finns det anledning att tänka till om hur man med sin verksamhet kan bidra till ökad självförsörjning och uthållighet.

Tom Hanks fantastiska tal

Vi har sett skådespelaren Tom Hanks i många minnesvärda roller och det var därför extra intressant att höra Hanks tala inför studenter på Harvard Universitetet. Vill du se ett positivt tal med många kloka råd vi alla kan ha glädje av som människor så är det väl värda 20 minuter.

Niklas Nordström

vecka 23 2023

Dessa inlägg Miltton Thoughts skrivs av Niklas Nordström, och de är personliga reflektioner kring aktuella frågor som diskuteras i nationella och internationella sammanhang. En blandning av texter och tankar om politik, samhällsförändringar, näringsliv och ekonomi. Du kan även prenumerera på inläggen via epost.