Hur tänker Busch?

Jag har svårt förstå hur Kristdemokraternas ledare Ebba Busch resonerar när hon återigen offentligt ger sig på den avgångne partisekreteraren Ingerö. Jag tyckte redan den första förklaringen Busch angav att Ingerö ändå skulle ha lämnat lät märklig. Ingerö utsågs till partisekreterare efter valet och då efter att ha jobbat på ledande positioner inom partiet i många år, vilket gör att man borde ha bra koll på hans styrkor och svagheter. Nu sa Busch att hon redan i december kommit fram till att Ingerö var fel person på posten. Alltså två månader efter att han utsetts.

Oavsett om det nu skulle vara så som Busch säger, vilket jag tvivlar på, så är det väldigt brutalt att deklarera allt detta inför media och allmänhet när Ingerö redan lämnat uppdraget. Ingerö har en svår sits med anklagelser som inte kommer få ett ordentligt avgörande, utan blir hängande i luften. Om vi hade synpunkter på rikspolischefens agerande med Löfving så är detta inte bättre. Tvärtom. Viktor Barth Kron är som alltid vass i sin kritik och beskriver Busch som chefen från helvetet.

Varför se ner på Norrland?

När jag var kommunalråd i Luleå ägnade jag en hel del tid åt att bekämpa fördomar norrbottningar har om stockholmare. Har man som jag levt i de olika världarna utvecklas en respekt och förståelse för hur det kan vara att leva i storstad, mellanstor stad och landsbygd.

Men sen lyckas en del ändå bekräfta alla fördomar folk i Norrland har om stockholmare. I en debattartikel skriver en grupp moderata politiker från Stockholms län på ett sätt som får mig att häpna. I artikeln villkoras stödet till industrisatsningar i norr med att det ska göras investeringar i kärnkraft i söder.

Det finns seriösa frågor att diskutera kring vilka företag som behöver offentligt stöd eller inte. Likaså hur vi ska öka elproduktionen i Sverige och till vilken kostnad. Definitivt väcker de stora projekten i norr dessa frågor och de behöver diskuteras på djupet så vi är klara över plus och minus.

Men att ensidigt peka på de stora investeringarna i norr som ett hot mot elförsörjning och annat som skulle drabba södra Sverige är obegripligt. Det har byggts flera datacenter i Mälardalen med omnejd. Det ska byggas batterifabriker i Västsverige. Överallt i Sverige pågår elektrifieringen för att ställa om till ett fossilfritt samhälle. Ändå använder artikelförfattarna ett språkbruk som inte går att tolka på annat sätt än att man ser på Norrland som tärande och Stockholm som närande. Norrbotten ska tjäna Stockholm. Ett kolonialt perspektiv som är väldigt gammaldags. Jag trodde vi var förbi den debatten. Jens Kärrman, Dagens Industris man i norr, har skrivet en bra krönika om detta.

Den som tror att jobb och ekonomi i Stockholm uppstår ur tomma intet måste jag säga är oerhört naiv. Utan industrier, jordbruk, skogsbruk och andra företag runt om i Sverige skulle flygplatser, arbetsplatser och myndigheter i Stockholm få läggas ned, då det hela bygger på att övriga Sverige förser huvudstadsregionen med jobb och pengar. Att vi 2023 ens ska behöva förklara sambandet mellan huvudstadsregionen och Norrland är pinsamt.

Egyptson tvingar fram en debatt

I sin avhandling vid Lunds universitet presenterade Egyptson en uppdaterad bild om hur Muslimska Brödraskapets nätverk nästlat sig in i Sverige och hur skattemedel finansierar organisationer och moskéer som har en direkt odemokratisk och intolerant agenda. En av opponenterna har skrivit en text om avhandlingen som berättar att Islamiska förbundet i Sverige, IFiS, som kontrolleras av 13 män, har direkta kopplingar till islamistiska Muslimska brödraskapet. Med IFiS som bas har man sedan lyckats maximera hur man söka bidrag ur det svenska systemet till alla möjliga föreningar och projekt.

Även Magnus Ranstorp förklarar på ett bra sätt vad konflikten handlar om och varför det offentliga Sverige måste göra ett omtag i synen på det nätverk av organisationer som tar del av hundratals miljoner offentliga medel varje år.

Varför har vi hamnat i ett läge där en kritisk granskning av organisation och personer är så kontroversiellt? Trots att vi vetat att det förekommer hedersförtryck, våld och i värsta fall död mot de som anses avvika från de religiösa, kulturella normerna har det varit så förtvivlat svårt att prata vettigt om det. Trots att SÄPO pekat ut en imam som säkerhetsrisk får han fortsätta verka som vigselförrättare.

Sofie Löwenmark är en journalist som skriver återkommande om den här typen av frågor kring kvinnoförtryck, hederskultur och klaner om är värd följa.

Widar Andersson pekar på svaret om varför det är så förtvivlat svårt få till en vettig diskussion – allt handlar om Sverigedemokraterna. Det ligger mycket i det. Senaste 15 åren har det mesta i svensk politik kretsat kring SD och vad de säger. Har SD sagt A har alla andra partier sagt B, fram tills senare år. Det är olyckligt när fixeringen varit så stor vid ett parti så att all övrig sund och kritisk debatt om invandring, integration, stöd till organisationer, brottslighet och annat har omöjliggjorts.

Å ena sidan gör doktorsavhandlingen en tydlig skillnad mellan muslimer och islam. Religionsfrihet och att utöva sin tro är en privatsak som alla här rätt till i Sverige. Men å andra sidan är islamism och förtryck något som ska såväl granskas som bekämpas.

Kanske kan doktorsavhandlingen av Egyptson bli en vändpunkt för en mer nyanserad och nykter debatt.

Kinas stöd till Ryssland är besvärande

När Xi Jinping besökt Putin och Ryssland är det ännu en markering av vilken sida man står på i kriget. Diktaturer och totalitära stater håller ihop.

I samband med mötet deklarerades en tydlig linje om att öka handel mellan länderna för att minska beroendet till den demokratiska världen, som man beskriver som hotfull och negativ.

Ända sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Kina stått vid Rysslands sida, passivt ibland och aktivt ibland. USA och EU har markerat mot Kina att det inte är acceptabelt att det stödjer Ryssland och att det kommer bli konsekvenser av det. Bland annat har USA skärpt förbud av export och investeringar till Kina i en rad olika områden såsom 5G, AI och annat högteknologiskt. EU väntas följa efter.

Kina har sålt vapen, drönare och militär skyddsutrustning till Ryssland som exporterats direkt eller via andra länder som Turkiet eller Gulfstaterna. Turkiet har för övrigt också sålt skyddsutrustning till Ryssland, vilket onekligen är anmärkningsvärt som NATO-medlem.

Viktig pensionsreform i Frankrike

Som vanligt har det protesterats, demonstrerats och utbrutit våldsamheter när en större politisk fråga ska avhandlas i Frankrike. Denna gång rör det förslaget om att höja pensionsåldern från 62 till 64 år.

Macron och hans parti gick till val på att reformera pensionssystemet. Annars kommer den låga pensionsåldern att underminera hela ekonomin i landet när alltmer pengar går åt till att betala pensioner. Den politiken fick stöd av väljarna då många fransmän inser att det inte är hållbart.

Jag tycker inte svensk media förklarar att det finns många väljare som faktiskt röstat på den politiken som nu genomförs. Snarare fokuseras det väldigt mycket på de som protesterar och tar till våldsamheter. Aftonbladet kallade Macron för arrogant som drev genom förslaget.

Jag reagerar starkt på den sortens medial rapportering. Tvärtom ska vi som väljare vara tacksamma när politiker orkar hålla i och driva genom också obekväma och impopulära beslut. Alltför ofta viker politiker ner sig så fort det blir kritik och lite medial motvind. Det är inte bra då det gör att problemen hopar sig. Vi i Sverige förlorar på att våra politiker inte vågar och orkar vara konsekventa.

Nu vann Macrons parti förtroendeomröstningen i parlamentet och markerade ännu en gång att det finns majoritet för att förändra pensionssystemet så att landets ekonomi räddas. Sverige och EU mår också bra av det då Frankrike är Europas näst största ekonomi och skulle annars påverka hela EU negativt.

Så här ska ryssen tas

Den här journalisten hade uppenbart fått nog av att tassa runt Rysslands företrädare. Här kom det en rak fråga utan omskrivningar. ”Hur står du ut med dig själv?”

Dödsannons för Dagens Eko

Som vi alla vet har alla arbetsplatser sina interna strider där folk har bestämda åsikter. Sveriges Radio är inget undantag när Dagens Eko ska ändra namn och bara heta Ekot. Striden går het internt och nu har en dödsannons satts upp i radiohuset.

Niklas Nordström

vecka 12 2023

Dessa inlägg Miltton Thoughts skrivs av Niklas Nordström, och de är personliga reflektioner kring aktuella frågor som diskuteras i nationella och internationella sammanhang. En blandning av texter och tankar om politik, samhällsförändringar, näringsliv och ekonomi. Du kan även prenumerera på inläggen via epost.