Miltton Thoughts skrivs av Niklas Nordström och de är personliga reflektioner kring aktuella frågor som diskuteras i nationella och internationella sammanhang. Niklas Nordström svarar för analys och ställningstaganden.

SD samlas

I helgen samlas Sverigedemokraterna till landsdagar. Partiet är sannolikt vid rätt gott humör. Opinionssiffrorna är i paritet med eller bättre än valresultatet. SD får genomslag för sin politik i samarbete med regeringen. SD vinner geografi efter geografi och grupp efter grupp i Sverige. Numera röstar utrikesfödda på SD i samma utsträckning som inrikesfödda.

Om SD lyckas med att göra sig regeringsdugliga den här mandatperioden så är det mycket sannolikt att SD kommer ingå i en fortsatt regering med de borgerliga.

SD:s tillväxt har från första början hängt på hur andra partier har agerat och inte agerat. Låsningen som blev efter valet 2010 där alla partier skulle distansera sig från SD omöjliggjorde en vettig diskussion i många frågor. Det blev därmed fritt fram för SD att driva sin linje och vunnit gehör hos alltfler väljare.

Om de andra partierna inte vill att SD ska fortsätta växa så gäller det att rätt snart komma på en effektiv metod för att bemöta dem. Den strategi som övriga partier har tillämpat de senaste 15 åren gentemot SD har misslyckats. Samhällsutvecklingen som den ser ut nu med stigande arbetslöshet, sämre ekonomi, grov brottslighet och mycket annat spelar SD i händerna.

Sverige behöver framtidstro

Nyheterna om hur konjunkturen blir allt sämre når oss dagligen. Värst verkar det bli inom bygg- och fastighetssektorn med en mycket snabb och kraftig inbromsning. Tyvärr kommer den stundande vintern att rendera i konkurser och hög arbetslöshet i den branschen.

Vad kan då göras? Jag förstår att regeringen vill se tydligt att inflationen är på väg neråt. Först då kan vi hoppas att räntorna på sikt kan gå ner igen. Men det måste också finnas en politisk plan för hur vi ska få fart på byggandet igen. Stat och kommuner skulle kunna visa vägen genom att ta itu med den eftersatta infrastrukturen.

Dagens nivåer på investeringar i lokal infrastruktur som vatten- och avloppsnät, gator och vägar är kraftigt eftersatt. Det kan alla se där man själv bor. I Luleå gjordes en undersökning som visade att det kommunala vägnätet behövde rustas för 500 miljoner kronor på några års sikt. För att förstå hur stort problemet är så var den årliga underhållsbudgeten endast ungefär tio miljoner kronor. Jag har ingen anledning att tro att Luleå är ett undantag.

VA-nätet är ett annat sorgligt kapitel.
Örnsköldsvik var senaste kommunen som fick problem i sin vattenförsörjning. Ansvariga chefer konstaterade krasst att rören är uråldriga och läcker som ett såll. Tyvärr är Örnsköldsvik inget undantag. Behovet av investeringar i VA borde ligga på 20–30 miljarder kronor årligen för att hålla standarden. Kommunerna ligger långt efter med att säkra försörjningen av vårt viktigaste livsmedel – vattnet.

Staten har motsvarande situation för vägnät och järnvägar. Samtidigt är Sverige lågt skuldsatt, cirka 36 procent relativt BNP. Sverige ligger långt under de gränser man har enats om i Europa för vad som är en rimlig skuld för offentlig sektor. Här borde regering och riksdag tillsammans med kommunerna sluta en överenskommelse om att kraftigt öka investeringarna för att rusta upp Sverige. Säg att staten skulle låna 500 miljarder kronor som sen investeras över tid i kommunal och statlig infrastruktur. Kommunerna lovar att skjuta till sin del för att få fart på investeringarna. På tio år skulle Sverige kunna säkerställa att ett toppmodernt samhälle med modern infrastruktur som VA-nät, vägar och järnvägar, som möter det faktum att vi på kort tid har blivit 10,5 miljoner invånare.

Med en sådan offensiv skulle vi mota konjunkturnedgången och få fart på tillväxten i landet. Ett modernt samhälle kommer i sig att attrahera investeringar från näringslivet och det blir en mer positiv känsla att leva i ett land som har framtidstro. Våra politiker behöver ge oss framtidstro och detta är ett konkret sätt att visa det.

Hamas måste bekämpas

Allteftersom får vi veta mer om hur Hamas planerade och genomförde attacken mot Israel den 7 oktober. Washington Post har en lång artikel som beskriver hur Hamas förberett sig och även vad man har tänkt i ett nästa steg: Att dra in Västbanken i konflikten och skapa ännu mer oro, terror och krig.

De civila palestinierna kan inte hållas ansvariga för vad Hamas gör och planerar att göra, men de blir drabbade. Hamas har dragit in sin egen befolkning i ett krig som ingen vet slutet på. Oroande är att se hur stödet för Hamas fortsatt är starkt bland vanliga palestinier och hur omfattande hatet mot Israel är. Intresset för en tvåstatslösning verkar tyvärr inte heller vara så populärt enligt undersökningen.

President Biden skrev en artikel om hur USA inte kommer att vika en tum från sidan av Ukraina och Israel. Den är läsvärd och förklarar väl hur Biden och USA resonerar om läget i världen. Oron att Europa återigen är i krig och att Israel hotas av utplåning är stor i Biden-administrationen.

Efter att du har läst artikeln av Biden så tänk tanken att presidenten nu skulle heta Trump… Inte lika stabilt om man säger så.

Samtidigt spiller konflikterna i världen över till Sverige på ett oroande sätt. Judar i Sverige vittnar om hur rädda de är och att man överväger att lämna landet.

Jag utgår från att alla partier och våra ledande politiker förstår allvaret när judar inte känner sig trygga i vårt land. Det är ett underbetyg av monumentala mått som måste åtgärdas omgående. Sverige är i stora delar ett förändrat land när befolkningen har växt med människor från länder och regioner som inte alls har samma syn på politik och religion som det sekulära samhället. Inte minst gäller det synen på judar. Här behöver vi vägledning av våra folkvalda. Hur ska Sverige ta sig genom denna tid med konflikter, utan att vår judiska minoritet jagas bort?

Filmtips och judisk humor

I dagarna har jag sett filmen Golda, som handlar om Israels legendariska premiärminister Golda Meir. Om du inte har sett filmen så rekommenderar den. Filmen skildrar hur Israel 1973 blev tagna på sängen när Egypten och Syrien gjorde en samordnad attack med enorma förluster av soldater och materiel. Parallellerna till dagens situation är skrämmande tydliga. Då som nu hade Israel underskattat sin fiende och ignorerat varningarna. Då som nu slog fienden till mitt under en judisk högtid.

Israel har sedan tillblivelsen 1948 varit hotade och blivit angripna av sina grannar. Ryssland/Sovjetunionen spelade och spelar en roll i hotet mot Israel. Filmen visar också hur omvärlden har svårt att ställa sig på den angripnes sida. Porträttet av Golda Meir, uppvuxen i Ukraina, är en nyttig påminnelse om utsattheten en ledare har under en kris och hur ensam ledaren blir när väl de svåraste besluten ska fattas. Hon var i 75-årsåldern när hon ledde Israel genom en av de värsta kriserna landet har haft och slöt därefter fred med fienden Egypten.

På temat film och tv så läste jag en i vanlig ordning intressant krönika av Jan Gradvall.

Han beskriver där vilken central roll som judar spelar i den amerikanska tv- och filmindustrin. Populära tv-serier som Vänner skapades av judar. Några av de skarpaste satirikerna, till exempel Jon Stewart, är judar. Även de framgångsrika judarna i USA har fått kämpa med antisemitism och hot så att till exempel Stewart bytte bort sitt judiska namn Jonathan Leibowitz.

Gradvall beskriver det jag själv har upplevt i mötet med politiker och vänner från Israel. Humorn är helt nödvändig om man i generationer har varit utsatt för förföljelse, hot, våld och förintelsen. Humor kan ibland vara det som behövs om vi människor ska ta oss igenom det som är hemskt och jobbigt. Det är en mörk tid på många sätt, men med hjälp av humor och satir kan det trots allt kännas lite lättare.

Niklas Nordström

vecka 47 2023

Du kan prenumerera på inläggen via epost