Moderaternas vägval

Moderaterna har haft partistämma i Umeå. Det var en viktig markering att välja att förlägga stämman till Norrland som normalt sett inte är Moderaternas hemmaplan.

Historiskt har Moderaterna samlat stora väljarskaror i framför allt Stockholm med kranskommuner. Så är det inte längre. Moderaterna har gått från att 2010 ha över 30 procent i väljarstöd i Stockholm till att 2022 ha under 20 procent. Hittills har inte opinionsläget antytt att det är på väg att förändras. Tvärtom fortsätter S att samla ungefär 40 procent av Stockholmsväljarna, siffror som S bara kunde drömma om för några val sedan. Ska Moderaterna återvinna de förlorade storstadsväljarna så gäller det att hitta ett budskap som är attraktivt för dessa.

Timbro har skrivit en analys om det och intervjuat Kristoffer Tamsons, oppositionspolitiker i Region Stockholm, på temat. Tamsons pekar på att Moderaterna måste återvinna trovärdighet i klassiska frågor som rör människors vardag och frihetsfrågor. Skattesänkningar, ägandet av bostaden och bilen är vinnarfrågor enligt Tamsons. Till skillnad från Tamsons så tror jag att han underskattar trenden i storstäder där väljarna har gått i en vänsterliberal riktning. Ska M i Sverige utmana det gäller det att klura ut hur man ska möta den verkligheten.

Moderaterna nationellt vill dra partiet i en mer grön riktning och det var en av de frågor som skapade spänningar internt inom M på deras stämma. Det finns goda skäl för M att gå i den riktningen då miljö och klimat inte har någon anledning att definieras som exklusiva för MP eller vänstersidan. Premiärminister Thatcher, som ofta beskrivs som en väldigt hårdför högerpolitiker, var den som drev genom en radikal skärpning av miljöpolitiken i Storbritannien under 1980-talet. Hon var även tidigt ute med att adressera klimatfrågan, även om man inte talade i såna termer på den tiden.

Samtidigt är det svårt för ett parti som M att enkelt kunna skifta och bli mer gröna i väljarnas ögon. Moderaterna har en inneboende konflikt mellan stad och land som på stämman kom att handla om synen på vindkraft. Som ofta när partier möts så hittar man kompromisser som alla sedan kan vara nöjda med, men som inte är tvärenkla att förklara efteråt. Per-Ola Olsson har skrivit en intressant ledare som ger inblick i stämmans konflikter och hur de har hanterats.

Jag tror att Moderaterna måste hitta ett modernt tilltal i deras traditionellt starka frågor om de ska vända trenden. Även om det är rätt att ha en offensiv agenda kring miljö och klimat är det svårt få väljarna att byta parti baserat på det. Frihet, att stå på individens sida, skatter, ordning och reda, brottsbekämpning och försvar är frågor som är klassiskt starka för Moderaterna. Flera av dem ligger dessutom högt i väljarnas ranking och i samhällsdebatten.

Antisemitismen i öppen dager

Väldigt snart efter pogromen den 7 oktober gav sig folk ut på gatorna i Sverige och stora delar av västvärlden för att fira Hamas terror och död riktat mot Israel och judar. Jag tror att vi är många som är chockade över vilket hat mot judar som vilade under ytan hos människor från eller med rötter i Mellanöstern. Återkommande har vi hört talkörer och aggression riktat mot Israel och judar som folk.

I Sverige har även krafter som vill utmåla oss som islamofober varit aktiva i samband med manifestationer mot Israel och kriget. Den allvarligaste desinformationskampanjen på senare tid är den som handlar om att sprida lögnen att socialtjänsten kidnappar muslimska barn. Den lögnen spreds från talarstolen på Sergels torg i helgen av Sulaiman Abualfita. Abualfita ligger bakom Family United och den kampanj som sprider en gravt missvisande och lögnaktig bild av Sverige i den muslimska världen. Sydsvenskans Inas Hamdan har skrivit återkommande om vad som pågår i olika forum på sociala media där lögnerna och hetsen mot Sverige pågår.

Det gäller nu att regering, riksdag och myndigheter tar detta hot på stort allvar. Statsrådet Bohlin intervjuades i radion om hur allvarligt det är med den antisemitism och kampanj mot Sverige som är aktuell.

Sverige har alltför länge underskattat kraften i antisemitismen som finns utanför de klassiska grupperingarna som Vit Makt-rörelsen och nynazister. Men bara för att antisemitismen inte uppträder som vi är vana med kan vi inte vara tysta. Hatet mot judar ska bekämpas vem det än är som bär fram det.

Ann-Sofie Hermansson, tidigare Göteborgs starka kvinna skriver bra i GP om detta. ”Den vänster som förminskar Hamas barbari och gömmer sin antisemitism bakom engagemang för Palestina borde skämmas. Hur är det möjligt att relativisera ett massmord som dessutom pågår i form av gisslantagande?”

Liknande röster hörs från vänstersidan i USA, som nu inser att den brutala terrorn från Hamas måste fördömas och bekämpas. Att vakna som progressiv den 7 oktober och lägga sig till sängs på kvällen som konservativ är temat i texten.

EJ Dionne är ofta balanserad och läsvärd. Så även här där han tydliggör att sympatier för palestinierna och kritiken mot Netanyahus Israel inte är skäl för att låta bli att kritisera Hamas terror. Tvärtom det är centralt att det inte får finnas någon tvekan om att Hamas ska hållas ansvariga och deras ondska ska bekämpas.

Hamas terror måste ta stopp

Hamas har dokumenterat sitt vidriga dödande med egna kameror och telefoner Det råder med andra ord ingen tvekan om med vilken brutalitet som Hamas har farit fram. Ännu är ödet för de som kidnappades av Hamas mycket oklart. Ett fåtal har släppts och vi har genom de personerna fått en liten inblick i vad som sker. En äldre kvinna tillhör de frisläppta och vi kunde höra en intervju med hennes svensktalande svärdotter om vad kvinnan har berättat. Bland annat fördes de kidnappade judarna ner i de tunnlar som har Hamas byggt in i Israel och under Gaza. Tunnlarna är tydligen många och långa.

Israel sitter i en svår sits när man ska angripa Hamas. Hamas har hänsynslöst integrerat sina militära anläggningar med civila bostäder och civil infrastruktur. Att oskyldiga palestinier dör är uppenbart inget som Hamas ser som ett problem. Det sorgliga är att det har funnits möjligheter och tillfällen att välja en annan väg för Palestina och palestinierna, men det gjorde man inte. En av presidents Clintons största besvikelser är när fredsavtalet som skulle instifta en palestinsk stat och hantera de israeliska bosättningarna och mycket annat, inte blev av. Palestinas president Arafat sa nej i slutförhandlingen år 2000, trots att palestinierna i stort sett fått med allt de ville. Efter det spårade allt ur och extremisterna på båda sidor har fått styra utvecklingen. Resultatet ser vi nu.

I Israel har Netanyahu och hans ortodoxa och högerextrema samarbetspartier lett landet in i en svår intern konflikt och det största säkerhetspolitiska misslyckandet på 50 år. I Palestina röstade folket på Gaza fram Hamas till makten som sedan dess tagit över Gaza helt och hållet. Ingen verklig demokrati finns vare sig på Gaza eller Västbanken. Korruption är vardag och vad folket behöver kommer alltid i andra hand.

Kändisuppropet

En rad kända personer inom kultur, idrott, medier och politik har samlats till ett upprop som ställning för att blockaden och våldet mot palestinierna måste upphöra och där Israel kritiseras. Det finns skäl att oroas för utvecklingen för de civila på Gaza. Ingen tvekan om det. Men det märkliga med uppropet är att de börjar tideräkningen nu och inte den 7 oktober när Hamas chockade Israel med våld, död och kidnappningar. Varför bortser man helt från den terror som har drabbat Israel?

En som gick till botten med detta är Ivar Arpi, som inte nöjde sig med att bara konstatera att man inte säger något om Hamas, utan kollade vad de som har skrivit under uppropet har sagt om terrorattacken den 7 oktober. Arpi konstaterade att inte en enda av undertecknarna har sagt något publikt om Hamas brutala angrepp. Helt tyst. Man vaknade till liv först när det kom ett upprop som uttalade sig om situationen på Gaza.

Det går att säga mycket om kändisar som ger sig ut i den politiska debatten och i detta sammanhang förtjänar de såväl granskning som mothugg. Frågan är om inte det som kommer att bita mest på den här gruppen är att Micael Bindefeldt kritiserar uppropet. Han är själv jude och ställer berättigade frågor om bakgrunden till uppropet och varför man inte säger något om judarnas situation.

Som kontrast till det svenska kommer det här amerikanska uppropet med många riktigt tunga undertecknare. Mer balanserat och glasklart i synen på Hamas.

Niklas Nordström

vecka 43 2023

Dessa inlägg Miltton Thoughts skrivs av Niklas Nordström, och de är personliga reflektioner kring aktuella frågor som diskuteras i nationella och internationella sammanhang. En blandning av texter och tankar om politik, samhällsförändringar, näringsliv och ekonomi. Du kan även prenumerera på inläggen via epost.