I veckan togs till sist beslut om Vårbudgeten. Den stora frågan i budgeten är pensionerna som nu höjdes för en stor grupp pensionärer. Det man kan undra är hur partierna på sikt tänker sig att pensionssystemet ska hålla ekonomiskt efter det vi nu sett. Hela poängen med att lägga alla frågor som rör pensioner i en separat pensionsgrupp som skulle tvingas ta hänsyn till såväl det långa perspektivet som breda politiska uppgörelser har nu fallit.

Samtliga partier har ägnat sig åt att tävla om en röststark grupp genom att lova höjda pensioner. Trots att det inte är korrekt att påstå att det finns stora grupper fattiga pensionärer. Tvärtom visar Finanspolitiska rådet är det en grupp som har en bra ekonomi, inte minst jämfört med våra unga som ska etablera sig på bostadsmarknaden.

Dessutom saknas finansiering för det hela och kommer kosta skattebetalarna ca 4 miljarder 2022 och över 10 miljarder 2023. Pengar som nu adderas till statsskulden som kommande generationer ska betala. Jag hoppas verkligen det vi nu sett är ett undantag och inte regel för hur riksdag och regering kommer hantera pensionssystemet framöver.

Är S på väg att svänga om kärnkraften?

Det blir alltmer uppenbart att den omställning som pågår inom industrin där elektricitet ska användas i ökad utsträckning tillsammans med allmänna elektrifieringen av hela samhället kommer kräva väsentligt mer elproduktion än vi sett idag. Hittills har ofta vindkraften framhållits av S-regeringen som den enda vägen framåt, men nu skönjer vi en uppluckring av detta efter att Strandhäll och Framanbar höll presskonferens. Där nämndes att man vill e se över hur man kan förlänga existerande kärnkraftverks livslängd.

Det är såklart klokt att inkludera mer kärnkraft i den framtida elproduktionen om den ska kunna fördubblas kommande 15 år. Kärnkraften har lägst utsläpp av CO2 tack vare sin långa driftstid och låga utsläpp under tiden.

Innebär det också att S nu är öppet för ny kärnkraft? Nja det är mer tveksamt. S har sedan Göran Perssons tid som statsminister haft en tydlig och konsekvent linje där kärnkraften avvecklats och driften fördyrats och försvårats. Att S nu enkelt skulle ändra sig tror jag inte på. Om det sker måste det komma ett massivt tryck utifrån, jämför med omsvängningen av NATO, för att S ska ändra sig. Sannolikt är det nödvändigt få med S i en politisk uppgörelse för så långsiktiga investeringar som ny kärnkraft. Om S skulle vinna regeringsmakten i en konstellation av C, MP och V är det väsentligt svårare för S att kunna göra breda uppgörelser om energipolitiken som skulle innebära en utbyggnad av ny kärnkraft.

Snarare ska nog veckans utspel tolkas som att S vill få bort frågan från valrörelsen och avväpna motståndare med att säga att man visst är öppen för kärnkraft. Vad det sen innebär i praktiken för möjligheten till ny kärnkraft givet interna S-ställningstaganden, som är negativa, och deras tänkta samarbetspartner, som också är negativa, är en helt annan sak. S vill för sitt liv inte äventyra sin position som det parti som ”leder den gröna omställningen” eller få en besvärande debatt om elräkningarna.

Hur skapades dagens problem för Sverige?

Ibland brukar jag roa mig med att fundera över hur olika samhällsproblem uppstått. Om det blir en pandemi är det inte så konstigt att politiken måste improvisera och att det kan bli fel. Likaså att svagheter i samhället upptäcks och kan ändras. Plötsliga händelser är ett särskilt fenomen. Men om politiken själv agerat aktivt för att skapa ett problem? Eller undvikit att ta beslut som sen resulterar i problem?

Några av de stora och svåra frågorna vi har att hantera idag 2022 skulle jag säga har sina rötter över 20 år tillbaka i tiden. Jag är riktigt förvånad över att Göran Perssons tid som statsminister inte granskas och kritiseras hårdare när vi idag ser utfallet. Kärnkraftens avveckling inleddes på 90-talet och det har sedan fortsatt ända fram till idag. Resultatet är känt och konsekvenserna är allvarliga. Problemet eskalerar än mer när Tysklands energipolitiska experiment faller samman framför oss tillsammans med att beroendet av Rysslands gas och olja är ett allvarligt säkerhetspolitiskt problem.

Miljöbalken tillkom också under perioden när Persson var statsminister och S under hans ledning inledde samarbetet med miljörörelsen och Miljöpartiet. Alla de problem vi ser idag kring tillstånd för olika typer av verksamheter har sina rötter i den lagen och dess tillämpning av starka myndigheter och domstolar.

Ett annat område är nedrustningen av försvaret. Inleddes också på 90-talet och fortsatte sen fram till nyligen. Kröntes av Reinfeldts regerings avveckling av värnplikten. I ett nytt säkerhetspolitiskt läge där Sverige är hotat på ett sätt vi inte varit på årtionden kommer det ta lång tid att bygga upp ett starkt försvar igen.

Polisen likaså. En illa fungerande myndighet som inga regeringar vågat utmana. Sverige och svensk polis ligger i Europabotten av polistäthet relativt befolkning och i topp vad gäller dödligt våld, sprängningar och skjutningar.

Ett annat område som har rötterna i 90-talet är invandringen och integrationen. Trots varningar av kommunpolitiker och S-röster likt Nalin Pekgul, bosatt i Tensta utanför Stockholm, ignorerades dessa och det blev alltmer svårt att konstruktivt kunna diskutera problemen med invandring och integration. Väljarna har också markerat sedan 90-talet att man har varit väsentligt mer restriktiv än riksdagspartierna.

I kölvattnet av en misslyckad integration så sitter Sverige nu i ett läge som kommer ta årtionden att komma ur med brottslighet, parallellsamhällen, klankultur, religiös kontroll av kvinnor, arbetslöshet med mera.

Att Sveriges samhällsmodell med en generös välfärd hotas om stora delar av befolkningen inte arbetar är tyvärr en verklighet vi har att förhålla oss till. Hela 1,8 miljoner svenskar har inte förmåga att försörja sig själva enligt en färsk rapport – än mindre bidra med skatter till det allmänna.

De generösa välfärdssystemen med bristande kontroll av utbetalningar och statens oförmåga att säkra vilka som har rätt att vistas i landet är alla problem som tillkommit över tid. Myndigheter på alla nivåer hänger inte med i den situation Sverige befinner sig i och har inte förmått ställa om för en ny uppgift.

Energi, tillståndsprocesser, försvar, polis, invandring, myndigheternas oförmåga, utanförskapet är alla exempel på områden där besluten och inriktningen lades fast för lång tid sedan och som politiken, trots regeringsskiften och partiledarbyten, inte förmått ändra på innan problemen blivit orimligt stora över 20 år senare.

Vad kan vi då lära oss av det? Här vill jag påstå att public affairs är ett viktigt verktyg. Att branscher, företag och organisationer tidigt och tydligt flaggar för en alternativ syn på sakernas tillstånd. I samtliga områden ovan har det varit alltför tyst och stor brist på alternativa strategier och förslag. Politiken behöver såväl utmanas som bistås av röster och med perspektiv utifrån. Det år sånt som gör en demokrati stark när det presenteras alternativ och andra vägval. Fler bör alltså funder genom hur just vår röst och våra förslag ska nå allmänhet och politiker nästa mandatperiod med en strategi för opinionsbildning och påverkan. Kring detta bistår jag gärna.

Finlands och Sveriges väg till NATO

17 juni genomförde Svenska handelskammaren i London i samarbete med Miltton ett riktigt bra seminarium på temat om hur Finland och Sverige gick från nej till ja till NATO på kort tid. För dig som inte kunde lyssna då kan du göra det här.

Ukraina behöver allt vårt stöd

Stödet kommer från många länder och av stor betydelse är Slovakiens beslut att skänka stridsflygplan samtidigt som Polen och Tjeckien lovar skydda slovakiska luftrummet i väntan på nya amerikanska plan.

USA fortsätter sitt stöd på olika sätt och av stor betydelse är att justitieministern besökte Ukraina och lovade resurser för att dokumentera och förbereda åtal för krigsbrotten som ryssarna begått.

Även om kriget nu inte dominerar lika mycket i nyheterna gäller det att hålla i stödet från oss som människor som länder till Ukraina. Det finns en rad organisationer som gör en stor insats för folket och man kan även stödja Ukraina som land t ex för att ha råd med sjukvård och försvar. När många av oss tar välförtjänt semester gäller det komma ihåg att kriget inte tar paus.

Niklas Nordström

vecka 25 2022

Tack för att du läser – nästa inlägg kommer i augusti.

Dessa inlägg Miltton Thoughts skrivs av Niklas Nordström, och de är personliga reflektioner kring aktuella frågor som diskuteras i nationella och internationella sammanhang. En blandning av texter och tankar om politik, samhällsförändringar, näringsliv och ekonomi. Du kan även prenumerera på inläggen via epost.